Sedan Novalie var dryga tre år har middagsvilan (på hennes initiativ) hemma slopats helt. Men idag var man tydligen extra trött, för just nu ser det ut såhär då jag tänkte vi skulle fara ut en sväng..



Nåja, låter henne sova en stund då.

Jobbat idag, och ännu följer tre arbetsdagar innan man har EN ledig dag. Har alltså inte hänt så mycket på hemmafronten mer än att jag hade ett par riktigt goda prat och mysstunder med Novalie. Alltså kan ibland inte fatta när hon blev så stor att man kunde börja ha fler och fler meningsbyten och diskussioner med henne. Hennes språk har verkligen utvecklats sedan jul och hon berättar gärna om allt hon ser och hör samt vill veta vad/var allting är. Idag förklarde hon också att vi skulle behöva köpa en stor studsmatta för att "Novalie vill ha stor studsmatta så Novalie kan studsa högt". Klart det! Är ju inte så kul att se då de lite äldre grannbarnen mitt emot och runt om studsar och har så skoij. Sade hon skulle prata snällt med pappa ;). Sedan hade hon sångstund då vi skulle borsta tänderna också och sjöng sådant de brukar sjunga på dagis.. och fast jag kanske inte fattade så mycket då flera av sångerna för mig var obekant så var det ändå så underbart att se hur hennes ögon lyste upp bara för att man fick visa mer av det man kan. Oh, Novalie, du är så härlig, mamma älskar dej. <3

Novalie har verkligen gjort ett språng i ritandets tecken nu. Då min bror var på besök var det målarböckerna som dominerade och nu försöker hon mer och mer rita innanför strecken. På frihand ritade hon idag en massa solar, och på min morsdagspresent som var en disktrasa hade hon enligt henne själv ritat ett tåg, och visst kunde man se det var en tågvagn/ett lok med hjulen under. Min fammo konstaterade dessutom att hon redan är halvvägs till skolåldern. Hujedamej vad tiden går fort säger jag bara!

Funkykidzat, precis som alla andra torsdagskvällar. :)

Jag har kvällsskifte och Novalie skulle till dagis först till nio. Skjutsade henne och då vi kommer in så är alla på hennes sida påväg ut. De har skidvecka, och skulle skida så jag tänkte jag bra kan lägga skidskorna på innan jag far eftersom hon annars var färdigt påklädd för att vara ute. Men NEEEJ! Hon VILLE INTE! Hur jag än försökte så sprkade hon bara med fötterna. Tillslut sa jag att det kanske är bättre jag lämnar nu och att någon fröken sätter på dem. De tyckte de också. Jag reste mig och gick ut, när jag nästan var vid grinden kom hon springande i strumfötterna ut på trappan och bara ropade jag skulle komma tillbaka och lägga på henne skidskorna... En fröken kom dock efter henne och tog in henne och det sista jag märkte innan dörren stängdes var att hon fortsatte tjutandet och verkade kasta sig på golvet. Även om hon nu säkert har skidskorna på, och skidar glatt med de andar ute och gråtandet och skrikandet forsatte max två minuter så är dessa lämningar och få gånger det blir såhär ändå så jobbiga.. Skulle bara velat rusa in, krama henne hårt och lugnt säga "mamma är här", medan jag skulle vaggat henne i min famn. <3

Så har vi torsdagskvällen till vana varit på FunkyKidz, och efter en dusch och kvällsmål blev det John Blund för prinsessan. T for iväg på hockeyträning och mamman skall nu njuta av lugnet och pyssla om sig själv. (Kanske lite ansiktsmask.) Då sambon kommer hem blir det kvällsbastu.

 
Så testade vi de nya skidorna. Gick bra så länge hon gick fram, men när godhjärtade pappa sedan ville visa mer teknik hur man skulle göra med stavarna var det färdigt. Hoppas det snabbt är glömt, för jag är säker hon kommer börja gilla det ju mer hon får öva.  Men det är ju just det också; att man måste öva, och att man inte kan allt första gången - vilket inte är det lättaste att förklara för en treåring som vill kunna allt själv direkt, annars kan man inte och då får det vara.

    
Så hade vårens kurs av funkykidz dragit igång. Vi gillar -v- :)