Milea har hunnit fylla ett år ,och det har firats med närmaste släkten och faddrarna. Detta är vad som hänt i utvecklingen senaste tiden:

 

* hon har sedan en månad tillbaka börjat krypa ordentligt. Innan dess krälade hon sig fram med hjälp av armbågarna. Och det började hon med vid självständighetshelgen (6 dec).

* hon ställer sig upp och står mot allt som bara går (började för cirka tre veckor sedan), och  tog för någon dag sedan några enstaka steg med gå-vagnen då vi ställde henne vid den.

* säger mamma, pa (lampa) voff/vov (hunden) dä (där) ta-ta (tack-tack) go, (vassegod) och hi/hij (hej). Älskar att leka titt-ut och rulla/kasta  med boll. Vinkar och klappar händer..

* Äter gärna plockmat, och försöker äta själv med sked, men matas mest ännu. Dricker själv ur pipmugg/flaska om hon får ligga ner.

* Sover 11-12h/natt  i ett sträck om hon inte är flunssig. Och 2-3h på dagen (oftast ett pass numera.) Somnar själv med napp och snuttetrasa. 

* har två tänder uppe, två nere.

* glad, lite försiktig och världens charmigaste.

 

och måtten visade 9,275g och 75,5 cm vid ettårskollen.

 

   

I lördags vaknade en varm och snuvig tjej. Natten hade varit sämre än normalt, med napp instoppningar minst varannan timme, något som brukar ske 1-3ggr/natt om ens det då hon oftast sover hela nätterna. Tog därför temp och den visade nästan 39 grader. Gav en supp och fick ner den lite. Dagssömnen varade max 40min under hela dagen. Och efter än ännu sämre natt då jag bäddade ner mej på en tunn bäddmadrass vid sängen i hennes rum, och hon vakade nästan en gång varje timme och hade svårt att få sömn pga sin täppta näsa, så tyckte jag nog det behövdes mer än bara suppar och böcker/dvdfodral under benen vid huvudändan i sängen. Så igår inhandlade vi vår första näsfrida! (aldrig behövt åt N, och har inte ens vakat så ofta en natt med henne trots flunssor dessa snart fem år). Blev också koksalt näsdroppar och hackad lök som jag lade i en gammal strumpa att hänga vid huvudändan i sängen, och natten tills idag gick betydligt bättre! Hon sov i ett sträck från 22.30-06.30, och ingen feber. Bara lite snuvig! Gissar det var tredagars feber hon hade, och som tur är har hon trots det orkat äta/dricka som normalt och varit på gott humör. Nu hoppas jag att vi håller oss friska för imorgon drar jag med tjejerna till Malax och hälsar på mommo en natt. Skall också passa på att besöka en vän jag inte sett på på ett tag längs vägen innan, och så är jag bjuden på ett partylite i Vasa. Mycket partyn nu. :) På söndag skall jag själv ha både zelected by houze och tupperware, så saknar någon en inbjudan eller vill beställa något är det bara att mejla, sms:a, ringa! :) Äppelpajen på bilden kommer troligen bakas igen (gjorde en igår då vi inte hade bättre för oss än att mest hänga inne då T och N for till Nykabi), så kanske blir ni bjudna på det om ni dyker upp. ;)

 

     

 

Nu har Milea äntligen börjat uppskatta att ligga på golvet. Hon kan ligga längre och längre stunder och iaktta sakerna i babygymmet och "jollra" med dem. Vi har också börjat träna aktivt på magläge, något hon inte gillar så mycket, men idag orkade hon en bra stund innan det var färdigt. Dagtid har hon senaste tiden sovit lite "hackigt". Ibland blir det flera en timmes snuttar, och andra dagar sover hon 2-3 pass varav det längsta är mitt i dagen då hon kan dra till med 2,5-4h. Natt har vi 20-8, och det har hänt att hon sovit allt i ett sträck, men ofta vaknar hon mot morogonsidan vid fem, sex och ska ha lite mjölk innan hon sover vidare. Hon somnar alltid själv i egen säng med napp, snuttisdjur och speldosa.

 

 

Så var det första rådgivningsbesöket avklarat. Rådgivningstanten tyckte vi hade så gullig tös, så docklik. ;) Hon vägde 4510 g och var 53 cm lång, så växer gör hon. Pratade också om hur jag/vi tycker det går hemma, och jag sa som det var att det "jobbigaste" egentligen inte är Milea fast hon haft lite sämre dagar också då hon nästan blivit övertrött och haft svårt att sova på dagen, utan att det jobbiagste egentligen är det runt Novalie, och allt man önskar man även hann med henne. Hur mycket energi hennes trotsas tar, hur man än försöker prata och ta det lugnt och det ändå blir till en massa fräsas, hur dåligt samvete jag har som inte hinner ge henne den uppmärksamhet jag skulle vilja, hur man känner att man ibland favoriserar den nya familjemedlemmen bara pga hennes enorma envishet och beslutsamhet. Men tydligen är man bara helt normal! :) Är ju självklart att hon som varit ensam med oss så länge testar oss ännu mera, hon har ju också en livskris som just blivit syster för första gången! Och sedan får hon ju ha pappa!  T ser ju ändå till att de åker ut och hittar på saker tillsammans, även om jag och Milea inte är med. Jag hinner ju sedan, och skall egentligen inte behöva känna alltför stor skuld. Och vi förklarar ju ändå tillsammans saker åt Novalie på hennes nivå så hon skall veta det. Igår fick hon och jag ändå en lite mysig stund tillsammans innan läggdags där jag läste godnattsaga. Och imorse var hon så samarbestvillig då jag bad henne klä på sig för hon skulle åka med pappa till fammo och faffa. En lite  bättre dag även där och batterierna fick genast lite mer laddning. Älskade familj. -v-

 

Varit två stycken lite tyngre dagar. Milea är som jag skrev igår svårsövd på dagarna och sover inte mer än max en timme åt gången för tillfälle. Försöker ge henne mer mat, men så äter hon kanske 20ml och ska sedan inte ha mer, för i nästa stund kunna äta 100-120ml! Så svårt att se något mönster och vad man ska ladda upp med.  :( Helst sover hon i famnen, men så fort hon läggs ner oberoende på om det sker genast eller efter 20 min så vaknar hon. Ibland fungerar nappen, ibland inte. Överväger att skaffa bärsjal så man kunde ha händerna lite mera fria mellan varven. Var så trött igår, och allt kändes så hopplöst så jag bara släppte ut allt och grät en stund då T äntligen var hemma. Gråter* ju främst för jag själv är så trött, och sen känner man sig så uppgiven och dålig som mamma då man inte alltid kan läsa sitt barns signaler ännu. Har även dåligt samvete för att Novalie blir så undanskuffad då jag inte alltid hinner med. :( Ändå glädjs jag så mycket mer därmellan denna gång än första. Det är väl för att detta inte är vår första bebis så man vet att det faktiskt är övergående, att allt går i etapper och ännu hinner de plötsligt svänga från en dag till en annan. Inget man trodde på när det var som tyngst med  Novalie, och var mitt inne i allt. Då känns det ju som det alltid kommer pågå. Men såhär fyra år senare har man ju lärt sig ett och annat, och fått annat att gruva för. ;) Tycker ändå det är viktigt att påpeka att alla dagar inte är så rosaskimrande.

 

 

Varit två dagar då det varit lite svårare att få Milea att sova ordentligt nu. Igår blev jag tvungen att dra upp henne då hon nyss somnat om på morgonen bara för att föra Novalie till dagis, då T åkt tidigt i jobb. I samma väva som vi ändå släpat oss ut i bilen så passade jag förståss på att hämta ut ett paket och fara via affären också. Så hennes sovande blev lite knyckigt, och när vi sedan kom hem och hon ätit och skulle sova igen, fick jag ha flertalet tuttinstoppningar och dra vagn tills hon slutligen somnade och sov ett par timmar. På kvällen då hon sedan skulle nattas hände samma sak. Hon somnade, men vaknade till ett par minuter senare och var så ledsen. Provade ge mer mat, men inte var hon hungrig. Funderade det kunde vara lite magknip, men tyckte egentligen inte att hon visade något större tecken på det heller. Hon blev ju dessutom två veckor igår, och kolik brukar ju kunna komma vid den tidpunkten, så jag är ju "livrädd" att det är något sådant som är påväg att bryta ut, men eftersom hon är nöjd bara hon får vara i famnen också så tror jag mer på övertrötthet.

 

Idag har vi haft lite samma dilemma nu på förmiddagen, hon har sovit en knapp halvtimme som längst, först nu verkar det gått vägen så skall hoppas hon sover ett par timmar nu. Är ju lite svårt att underhålla en bebis på bara ett par veckor också. Är ju mest att finnas där, ha i famnen, sjunga och prata med dem som gäller. Inte har de ännu ro att ligga själv och titta.. så därför blir det ju lite jobbigt också så fort de orkar va vakna mer än en timme åt gången :) Men jag försöker ta det lugnt ändå, och som tur är vi ju två som kan avlsta varandra här hemma. Så man kan gå ut och räkna till 100 ett par gånger :)

 

Annars funderar jag mest på när man skall våga börja ha lilltösen sova ute om dagarna? Har ju varit lite blåsigt senaste dagarna, och ännu har vi bara hunnit med en kortare vagnpromenad, men skulle gärna vara ute mera nu då solen passar på att titta fram. Sedan har jag ännu 10kg kvar till vikten innan graviditeten, så fast det inte är någon stress med dem så vill man ändå röras i den mån man kan. :)

Idag är det då en vecka sedan lillasyster, som skall heta Milea, kom till oss. Oij vad snabbt det gått redan! Hon är hittills en snäll och lättskött baby som mest bara äter, sover och vi byter blöja på. Bara söndagen som var en sämre dag med magknip eftersom jag utan att tänka på det här med big NO NO under amningstiden hade vräkt i mig lite nötchoklad som T´s mamma och pappa hade med då de var på besök på lördagskvällen...

 

Onsdagen den 20.2 kl 15.25 fick då Novalie sin lillasyster, och vi vår dotter. Hon var 52 cm lång och vägde 4235g. Ännu är hon en nöjd bebis som bara äter och sover. Skall skriva mer om förlossningen och Novalies reaktion senare. Nu vill vi bara njuta av att äntligen vara hemma allihopa, och det skall vi fira med hämtpizza lite senare. :)