Jag har på senaste tid kommit på mig själv med att ständigt, eller ofta, gå omkring och vara väldigt nöjd och tillfreds med livet. Kan säga att jag aldrig kännt så förut. Den tid som jag och T varit separerade är något vi pratat mycket om. I början pratade vi om det väldigt ofta, nu blir det mer sällan, men dyker det upp något så tar vi det direkt. Vi försöker att inte stänga in oss pga konflikträdsla, och vi har blivit mycket bättre att läsa av varandra då vi märker att någon av oss bär/funderar på något. Numer försöker vi alltså säga direkt vad vill ha ut av varandra, eftersom ingen kan vara tankeläsare och veta hur eller vad den andre vill. Jag har tagit mig an mera frihet för mina intressen. Han har börjat ta mer ansvar med Novalie. Det som ändå kanske är viktigast är att det mellan oss också ALLTiD funnits en speciell känsla, något vi tog oss tid på att fundera och lära vad det var. För utan känslor kan man inte bygga en relation. Det måste finnas detdär "extra". Något som gör att man klickar. Och jo, det klickar. Det klickar högt. Älskar dig min Thomas. <3 *skål för det* (det är ju fredag ;))