På fredag eftermiddag packade jag väskor, vagn och mina flickor i bilen för en vistelse i Malax hos mommo med familj. Vi har firat traditionell påsk, och min syster var snäll och gick med Novalie så hon fick vara påskhäxa då jag hade Milea att tänka på, och de övriga var i jobb. Sedan har vi också hunnit med en kort stadsrunda där de sista ytterkläderna till vårgarderoben införskaffades, jag har hängt med två kompisar som snart kläcker ut sina bebisar de med, och så har vi firat syster som fyllt femton år. -v- Nu är vi hemma igen, och väntar bara att pappan i huset som varit på träningsläger i Åbo hela veckoslutet skall stiga in genom dörren vilken sekund som - han är så saknad. <3 Hoppas alla haft en trevlig påsk.

 

Och lite bildregn på det:

    

(två dagens, och två gårdagens bilder från instagram)

 

Underbart!  Älskar plusgrader, älskar vår, älskar solsken och det faktum att vi sakta men säkert går mot sommaren.

Igår besökte vi skolans lekpark på eftermiddagen, ikväll blev det samma sak efter att vi slängt i oss middagen och vädert igen var så fantastiskt. Känns som en bra kontrast till allt tv -och filmtittande som varit i vinter då man inte kunnat röra sig så mycket. Dessutom upptäckte jag att mamma-barngruppen här i sandsund gjort en förfrågan om intresse för en mamma bootcamp, så nu hoppas jag att så många som möjligt av de som bor här hänger på så det blir av. Det vill jag definitivt delta i!!

Varit några dagar med fler aktiviteter där vi hunnit med besök hos barnens fammo&faffa, pulkat och gungat i lekparken i Nykabi, besökt vänner, samt att jag fixat om lite hemma med att byta gästrummet mot arbestrum och tvärtom. Idag blir det nog bara en mysdag, och så borde jag ta in lite björkkvisatr så vi har något att sätta fjäderfäna i till påsk, även om vi kommer tillbringa den på annat håll...

 

 

 

Nåja, på eftermiddagen höll jag ändå mitt löfte om att åka in till stan och köpa lite påskpynt. Första gången jag var iväg själv med båda barnen, (T är på jobb), men Novalie skötte sig faktiskt helt okej och jag berömmde henne gång på gång då hon orkade gå och inte smet iväg eller lekte kurragömma lekar. På slutet blev hon ändå lite trött och jag beslöt att det var dags att betala. När jag betalt och vi gått genom kassan märkte jag hon inte hade sin nalle i handen mera. Efter en halvtimmes sökande i affären gav vi upp, men anmälde den saknad ifall den skulle dyka upp.

 

Så en dag med lite hyss, men ändå skötsam då det väl gällde om än otursdrabbad då nallen kom bort är väl den korta sammanfattningen.  Var ju självklart en miss att inte se till att nallen lämande i bilen innan vi gick (som vi annars varit noga med sedam den var borttappad sist), men noterade den först efter att vi promenerat en bit och tänkte det får gå om det ändå gått förr, hade ju ändå båda barnen med..

 

Hemma blev det iaf mat och så sådde vi påskgräset, Noavlie har redan kikat en gång om det börjat växa ännu. Tror någon är ivrig att lägga dit de färgglada kycklingarna :)

 

Fredag idag då. Novalie skulle varit på dagis, men fick stanna hemma då hon hostat en del inatt och börjar bli riktigt förkyld. Tror inte hon varit sjuk en ända gång sedan maj ifjol, och ännu har vi klarart oss undan vårens skörd av vattkoppor, magsjuka och feber. (peppar, peppar, vi får väl det som alla haft nu då solen börjar gassa och det blir varmare!) Dock fick hon åka med pappa och besöka fammo och faffa medan han är på jobb, eftersom hon själv ville det. Och själv har jag passat på att handla eftersom det var en del som skulle hem. Skippade dock att köpa påskpyntet och gräset som jag tänkt eftersom jag har lovat Novalie att vi skall göra det tillsammans . Har tänkt vi i alla fall skall så gräset i helgen. så det hinner växa till påsk. Brukar alltid vara väl sent ute när det gäller det, men i år tänkte jag vi minsann skulle vara i tid. Känner så vårstämning så det skall bli riktigt roligt att börja pyssla med något sådant. :) Trevlig helg!

 

Så var det första rådgivningsbesöket avklarat. Rådgivningstanten tyckte vi hade så gullig tös, så docklik. ;) Hon vägde 4510 g och var 53 cm lång, så växer gör hon. Pratade också om hur jag/vi tycker det går hemma, och jag sa som det var att det "jobbigaste" egentligen inte är Milea fast hon haft lite sämre dagar också då hon nästan blivit övertrött och haft svårt att sova på dagen, utan att det jobbiagste egentligen är det runt Novalie, och allt man önskar man även hann med henne. Hur mycket energi hennes trotsas tar, hur man än försöker prata och ta det lugnt och det ändå blir till en massa fräsas, hur dåligt samvete jag har som inte hinner ge henne den uppmärksamhet jag skulle vilja, hur man känner att man ibland favoriserar den nya familjemedlemmen bara pga hennes enorma envishet och beslutsamhet. Men tydligen är man bara helt normal! :) Är ju självklart att hon som varit ensam med oss så länge testar oss ännu mera, hon har ju också en livskris som just blivit syster för första gången! Och sedan får hon ju ha pappa!  T ser ju ändå till att de åker ut och hittar på saker tillsammans, även om jag och Milea inte är med. Jag hinner ju sedan, och skall egentligen inte behöva känna alltför stor skuld. Och vi förklarar ju ändå tillsammans saker åt Novalie på hennes nivå så hon skall veta det. Igår fick hon och jag ändå en lite mysig stund tillsammans innan läggdags där jag läste godnattsaga. Och imorse var hon så samarbestvillig då jag bad henne klä på sig för hon skulle åka med pappa till fammo och faffa. En lite  bättre dag även där och batterierna fick genast lite mer laddning. Älskade familj. -v-

 

För de som hängt med här, och känner mig så tycker jag ju dethär med heminredning är oerhört intressant. Vill se all inspiration jag bara kommer över. Helst på nätet eller i tv. Och för någon dag sedan berättade T att han börjat se ett nytt program som heter "Sofias änglar" och funderade om jag också ville kolla. Tänkte först inte se det alls, men då jag sedan fick veta vilken typ av program  det var blev jag fast. Dock skiljer ju sig programmet lite från de andra man sett eftersom de här lägger mer fokus på familjer som haft det "orättvist" i sina liv. De kanske har misst någon familjemedlem, blivit sjuka, och får därför hjälp med att fixa hemmet så livet ändå skall kunna gå vidare på ett eller annat sätt. Så nu sitter jag här och fäller några tårar över hur orättvist livet kan vara, vad folk kan tvingas gå igenom och pussar lite extra på mina barn och familj. -v-

   

Behövde bara skriva ett inlägg så sov tösen sedan fyra timmar i sträck igår eftermiddag. Som sagt, alla har vi dagar då vi mer eller mindre känner oss uppgivna, igår var en sådan för mig. Idag skiner solen och jag hoppas det fortsätter veckoslutet ut och en bit in på nästa vecka för det gör så gott för själen att äntligen vilja gå ut! Idag har det ändå inte blivit någon utepromenad, utan istället har vi varit till T´s föräldrar på besök. Ikväll var tanken att vi skulle ha besök, men tyvärr var ena parten så förkyld så det får bli en annan dag. Får väl bli familjemys då istället, kanske man skulle ge melodifestivalsfinalen en chans? Tycker inte alls det varit några superbidrag med i år. Yohio är ju den som sticker ut mest, och med lite ny typ av stil, men tycker låten ändå känns lite "gammal". :) Vad har ni som följt med tyckt? Vem har varit er favorit? Och vem tror ni vinner?

Varit två stycken lite tyngre dagar. Milea är som jag skrev igår svårsövd på dagarna och sover inte mer än max en timme åt gången för tillfälle. Försöker ge henne mer mat, men så äter hon kanske 20ml och ska sedan inte ha mer, för i nästa stund kunna äta 100-120ml! Så svårt att se något mönster och vad man ska ladda upp med.  :( Helst sover hon i famnen, men så fort hon läggs ner oberoende på om det sker genast eller efter 20 min så vaknar hon. Ibland fungerar nappen, ibland inte. Överväger att skaffa bärsjal så man kunde ha händerna lite mera fria mellan varven. Var så trött igår, och allt kändes så hopplöst så jag bara släppte ut allt och grät en stund då T äntligen var hemma. Gråter* ju främst för jag själv är så trött, och sen känner man sig så uppgiven och dålig som mamma då man inte alltid kan läsa sitt barns signaler ännu. Har även dåligt samvete för att Novalie blir så undanskuffad då jag inte alltid hinner med. :( Ändå glädjs jag så mycket mer därmellan denna gång än första. Det är väl för att detta inte är vår första bebis så man vet att det faktiskt är övergående, att allt går i etapper och ännu hinner de plötsligt svänga från en dag till en annan. Inget man trodde på när det var som tyngst med  Novalie, och var mitt inne i allt. Då känns det ju som det alltid kommer pågå. Men såhär fyra år senare har man ju lärt sig ett och annat, och fått annat att gruva för. ;) Tycker ändå det är viktigt att påpeka att alla dagar inte är så rosaskimrande.

 

 

Varit två dagar då det varit lite svårare att få Milea att sova ordentligt nu. Igår blev jag tvungen att dra upp henne då hon nyss somnat om på morgonen bara för att föra Novalie till dagis, då T åkt tidigt i jobb. I samma väva som vi ändå släpat oss ut i bilen så passade jag förståss på att hämta ut ett paket och fara via affären också. Så hennes sovande blev lite knyckigt, och när vi sedan kom hem och hon ätit och skulle sova igen, fick jag ha flertalet tuttinstoppningar och dra vagn tills hon slutligen somnade och sov ett par timmar. På kvällen då hon sedan skulle nattas hände samma sak. Hon somnade, men vaknade till ett par minuter senare och var så ledsen. Provade ge mer mat, men inte var hon hungrig. Funderade det kunde vara lite magknip, men tyckte egentligen inte att hon visade något större tecken på det heller. Hon blev ju dessutom två veckor igår, och kolik brukar ju kunna komma vid den tidpunkten, så jag är ju "livrädd" att det är något sådant som är påväg att bryta ut, men eftersom hon är nöjd bara hon får vara i famnen också så tror jag mer på övertrötthet.

 

Idag har vi haft lite samma dilemma nu på förmiddagen, hon har sovit en knapp halvtimme som längst, först nu verkar det gått vägen så skall hoppas hon sover ett par timmar nu. Är ju lite svårt att underhålla en bebis på bara ett par veckor också. Är ju mest att finnas där, ha i famnen, sjunga och prata med dem som gäller. Inte har de ännu ro att ligga själv och titta.. så därför blir det ju lite jobbigt också så fort de orkar va vakna mer än en timme åt gången :) Men jag försöker ta det lugnt ändå, och som tur är vi ju två som kan avlsta varandra här hemma. Så man kan gå ut och räkna till 100 ett par gånger :)

 

Annars funderar jag mest på när man skall våga börja ha lilltösen sova ute om dagarna? Har ju varit lite blåsigt senaste dagarna, och ännu har vi bara hunnit med en kortare vagnpromenad, men skulle gärna vara ute mera nu då solen passar på att titta fram. Sedan har jag ännu 10kg kvar till vikten innan graviditeten, så fast det inte är någon stress med dem så vill man ändå röras i den mån man kan. :)

 

 

Lever i någon slags bebisbubbla för tillfälle. Har knappt tid att sätta mig vid datorn för att skriva något, men några rader skall man väl få ner. Milea är fortfarande en person som helst bara äter och sover, bara på kvällarna som hon är lite längre vaken och ibland orolig. Jag ammar henne nattetid och då brösten spänner på om dagarna, annars får hon ersättning i flaska. Vi har haft flertalet besök av familjen då de kommit på olika dagar, och sedan har jag äntligen fått lägga min överskottsenergi på att börja städa och orgnaisera upp lite här hemma igen. Så skönt då man inte har en gravidmage ivägen mera. Så i förrgår plockade vi äntligen ut pressbänken som stått i Mileas blivande rum, så nu är det bara att börja leta möbler dit och fylla ut det vartefter. Tur det inte är så stort! :-)