Det har varit ett långt uppehåll. Tid för blogg finns inte, och jag har blívit usel med kameran! Vet inte om jag fotat med den mer än vid några speciella händelser i sommras. Borde skärpa mig med tanke på barnens fotoböcker, och speciellt för Milea som började gå lagom till sommarn och som växer i raketfart! Ingen bebis här mera.

 

Sista tiden har varit en sämre period. I sommar började jag motionera flitigt och springa flera dagar i veckan. Sedan blev det förskolestart för Novalie, och knappt hann hon börja innan vi var sjuka mer eller mindre hela familjen, och så har det fortsatt! Alla har varit däckade i feber och förkylning. Själv har jag klarat mig undan febern, men vete sjutton om det är någon seg förkylning, eller vete vad, för sista tiden har jag inte alls mått bra!

 

Haft huvudvärk mer eller mindre i flera veckor, (och jag brukar inte ha huvudvärk!), jag är ständigt trött och har även märkt senaste veckan att jag blir andfådd bara för jag är igång med exemplevis dammsugarn i fem minuter. Jag sover mina 6-9h varje natt, är sällan uppe längre än till midnatt, mitt hb då jag mätte det på jobbet var hyfsat och likaså sockervärdet. Skulle jag inte ha preventivmedel och mens så kunde man säkert med alla andra positiva svar säga att jag kanske är gravid, men NO NO! Så nästa vecka skall jag till läkaren. Typiskt nog så verkar huvudvärken ha släppt, men denna trötthet och orkeslöshet tar verkligen musten ur mig ännu. Vill så mycket, men orkar så lite. Får kämpa för varje dag för att göra "det man ska". Minns inte heller att jag skulle haft "höstdepp" ? Men det reder väl sig! Vill bara ha min energi tillbaka.

  

 

Den senaste tiden har det blivit alldeles för lite sömn för min del. Jag är expert på att hålla igång, och kan inte alltid slappna av om inte det ena eller det andra är gjort. (kan vara tvätt som inte är upphängd, disk som svämmar över på bänken, köksbord/bänkar som inte är avtorkad etc) Att till största delen var den som sköter om det mest praktiska här hemma (handla, städa, diska, laga mat, sköta barn) har alltså börjat tära på mig. Jag blir lättirriterad och stressad för minsta lilla. Kan vara att barnen tjatar/gnäller, eller har för mycket ljud. Jag går i taket och beteér mig nästan likadant tillbaka. Har svårt att vara lugn och sansad eller räkna till hundra. Jag som nästan aldrig har haft huvudvärk känner av det mer eller mindre varje dag, och hade senast för två månader sedan ett migrän anfall! För ett par dagar sedan fick jag nästan en panikångestattack då jag inte hittade någon napp åt Milea trots att vi har minst fem stycken i huset. Att nu även ha jobbet att gå till har däremot inte varit något problem. Snarare har det känts lite som en "fristad" att tänka på annat. Men efter att ha jobbat flera skiften på raken, med bara någon få dag ledig därmellan började sömnbristen och stressen på det göra sig påminnd. Därför har det varit så otroligt skönt att ha lite mer lediga dagar på raken nu. Att solen skiner och det börjar blir varmare där ute hjälper också till. Vi håller oss således utomhus största delen av dagarna, vi rör på oss mer vilket är bra så vi laddar endorfiner och får d-vitamin. Det har varit en alldels för lång och grå vinter. Jag, som annars är kvällsmänniska, har äntligen börjat prioritera sovandet framför längre data -och tv tid på kvällarna också. (ibland är det så skönt att stänga av allt med fb, bloggar, instagram) Så jag hoppas det ska hjälpa och att jag börjar vara på rätt spår. Annars är nog inte läkar -eller psykologtid långt borta vågar jag erkänna. För jag avskyr att vara på så pissigt, vräsigt och irriterat humör som jag varit senaste tiden! Sen borde jag börja ta ut mer egentid! Vet inte hur jag blev så dålig på det...

 

Perfekt! Eftersom vårt besök till det blågula varuhuset ständigt skjuts upp, men jag så är i behov att få börja inreda färdigt något av rummen här hemma, provade även jag på att göra en mindre beställning på ett par av de uttänkta varorna jag länge velat få hem. Så nu är äntligen denna förvaringsmöbel till Mileas rum på väg hem till oss;

Efter att ha vakat natten tills igår, var det skönt att  få sova en hel natt ostört. Milea har börjat vakna 1-2ggr/natt och ibland går det inte att lägga in nappen, utan det ska va en skvätt mjölk. (säkert en utvecklingsfas bara eller mera tänder på gång och eftersom hon inte hade gått upp så mycket mellan 10 månader och ettårs kollen och viktkurvan således börjat dala neråt) Så i natt skötte T hela uppvaknandet och det kändes bra. Behövde inte ens säga åt honom! -v-  Oftast är det ju så med män att de verkligen kan vara med sina egna barn och passa dem då man inte är där, men så fort man är hemma är det som vi kvinnor har största delen av allt ansvar på oss (eller så är det för vi är så vana att göra saker automatiskt så vi inte släpper in männen!) . Märks även på barnen att det är så, för de ropar  ständigt "mamma" så fort det är något. Igår hade Milea däremot börjat säga en massa pappa! Så då hon vakande från en vila var "pappa" det första ordet hon ropade. (kändes bra för mig som hade rätten att sova största delen av dagen om jag ville) Annars har hon inte sagt så mycket pappa ännu förutom vid 4-5 mån ålder då hon började jollra mer stavelser och pa-pa-pa var det som var lättare att säga. Men sen hon lärde sig säga mamma, och verkligen menat det så har det dominerat. Nåja. Nog om det! Igår kunde jag hur som helst inte sova mer än lite på fem timmar efter vakandet, och det konstiga var att jag kände mig så otroligt pigg. Gymmade till och med här hemma en stund på kvällen, medan T och Novalie tog ett bad i utespa. När vi nattat barnen tog jag en sväng till abc eftersom vi hade slut på mjölk. Såklart ville T jag skulle beställa hem något från hesburger samtidigt, och jag ville ju inte vara den som satt där och  "snålades" (också blev sugen på rikssvenska) så då beställde jag kycklingwraps till mig själv medan han fick en hamburgarmåltid, så satt vi hemma och mumsade på det medan vi kollade  film. Tyvärr var det en riktigt skitfilm i mitt tycke så efter en stund blev det "äntligen fredag" från kanal 5 och "SSN News" från TV4 som vi plöjde genom istället. Och eftersom jag sov så lite igår, har den här dagen varit riktigt seg istället. Inte orkat aktivera mig nåt extra alls. Så barnen har fått leka inne hela dagen. Det har byggts koija, ritat och kollat barnkanalen på tv. Milea har introducerats mera med lära-gå vagnen så nu går hon riktigt bra med den. Själv kände jag mig suverän i köket då jag lyckades åstadkomma hemlagad pannbiff och potatis till middag istället för att köra nåt halvfabrikat. För så trött har jag varit. Tror det blir en tidig kväll. Tur man ännu har två dagar ledigt.

Idag fick jag lite egentid med Novalie då vi promenerade till biblioteket för att låna några böcker. Börjar vara några veckor sedan vi var dit sist, och sedan är det aldrig fel att leta någon bok åt sig själv samtidigt. Tycker om att läsa, men ofta har jag svårt att slita mig då jag börjar på med någon och eftersom det tar sin lilla tid att komma från pärm till pärm har det inte blivit så mycket böcker senaste åren. Sedan har ju allt en tendens att gå i perioder också, likaså läsandet. När vi hade uträttat vårt ärende stannade vi ute på gården en stund när vi kom hem. Sedan in och äta mellanmål och då kom T med förslaget om vi skulle ta en proemnad hela familjen, så då gjorde vi det. Novalie som inte brukar orka gå några längre sträckor när vi skall gå orkade ett lite längre varv runt. Berömmde henne massor för det efteråt, och så picknickade vi hemma på terassen med varm saft och bulle. Riktigt bra eftermiddag och känns skönt att ha spenderat stor del av dagen ute efter förkylningsveckan. Ikväll kallar nattskiftet på jobbet, så nu skall jag bara ta det så lugnt man kan innan dess.

Eftersom jag varit förkyld, och inte orkat med så mycket mer än det nödvändigaste på hemmaplanhar det blivit lite tröstshopping via nätet. Imorse vaknade vi av knackningar på dörren, och utanför stod ett bud med ett paket som innehöll följande:

 

Några dagar före jag började jobba för en månad sedan lyckades jag gå och bli riktigt förkyld. Det värsta redde upp sig de sista dagarna hemma, så jobbstarten gick helt okej. Så gissa om jag blev förvånad då jag knappt en månad senare nu varit förkyld igen! Är fortfarande lite hes på rösten, men annars har tre dagar ledigt och tre dagars sjukskrivning rätt ut det mesta, men usch vad slut jag var först. Försökte ställa i ordning inför Mileas ettårskalas vi hade i helgen (vägrade ställa in det då jag inte hade feber, och tårtan redan var beställd!) och svetten slog ut bara för jag rev en ynka  morot jag skulle ha till en kaka. Början av denna vecka har jag sedan gått som i en dvala och bara orkat utföra det viktigaste. (se till att barnen varit rena, fräscha och fått mat). Har hört att det är många som haft samma sak, men nu hoppas jag det är över för denna gång för min del! Vill komma tillbaka till träningen jag så duktigt fick fart på för ett par veckor sedan. Och tänker våren vara så tidig i år som det nu verkar då snön smält, skall jag snart börja fara ut och springa igen! Borde få skaffat mer träningskläder bara, saknar bra sådana för utomhusbruk, speciellt den här årstiden. Så vad behöver man för joggingrundor? Var hittar man snyggt och förmånligt?

För en månad sedan började jag jobba. Milea har vi hos en dagmamma, och Novalie är nu tillbaka på heldag vid dagis. Jag jobbar cirka 80%, och är partiell vårdledig resten av tiden. Har tänkt jag ska var detta så länge man får, dvs tills Milea fyller tre år. Passar mig perfekt. Speciellt då jag annars har svårt att säga "Nej" och gärna tar något extra skifte här och där då det behövs, men nu får jag inte då jag bestämt mig för detta och på så sätt får man lite mera tid hemma. :)  Vad gäller Mileas dagvård så har det gått jättebra att lämna hos dagmamman. Tycker det är extra bra hon fick börja hos en sådan då hon ännu är så "liten", och hon till skillnad från sin storasyster (som var rätt tidig) istället varit rätt sen med att ta sig fram, och inte går ännu. Eventuellt får hon börja dagis till hösten när  Novalie skall till förskolan så det inte blir så olika körrutter, men eftersom vi trivs med dagmamman kan det också vara värt att köra det lilla extra som det då kommer bli dit. Tiden får utvisa hur det blir helt enkelt. Just nu trivs vi, och det känns bra att få komma bort hemifrån ett par dagar i veckan, vara social och verkligen göra något annat. På så sätt tar T mer ansvar hemma och att barnen även får mera egentid med pappa är ju aldrig fel. Pappa är jätteduktig, som Novalie säger. :)

 

Ja, det blev ett långt uppehåll här. Tillräckligt för att jag tänkte jag skulle lägga ner helt. Inte lätt att finna tiden då man sitter vid den stationära datorn så sällan, och de gånger jag sitter här gör jag hellre sådant som att kolla filmklipp, tv-serier eller nätshoppar om vi ska gå in på "nöjessidan". Annars betalar jag räkningar. För sådant kan jag bara inte göra från telefon! Och de gånger jag tänkt uppdatera, och nyss satt mig ner för att skriva är det någon som avbryter eller kommer på att de skall ha min fulla uppmärksamhet. Så tänk på det ni som bara har ett barn. Att ha två blir verkligen en omställning! Men en positiv sådan. Man blir lite mer upptagen, allt tar lite längre tid (eller så är jag bara tidsoptimist?), men allt det där man gruvade för med första hinns inte med, eller så sköter det bara sig själv. ;) Men ändå har jag nästan njutit mer denna gång (får man säga så?) och är så otroligt tacksam för att just jag kunnat ha möjligheten att få denna lilla familj, och att Novalie kunnat bli storasyster. För att se all den glädje och kärlek det finns mellan dem redan.. åh, jag bara smälter. Vet att det för en del inte är självklart, och därför är jag mer tacksam. Önskar att alla som ville kunde få det så.

 

I lördags firade vi lillajul med ett gäng vänner. På menyn fanns något lustigt franskt/italienskt? bröd med massa fyllning, skink-ostpaj, räksallad och grekisksallad. Eftersom Novalie snart fyller fem passade vi på att ha litet kalas för henne på samma gång, så efteråt bjöd vi på kaffe med dopp. Lite förvirrande var det dock, eftersom "lilla tomten" osynligt dök  upp mitt i firandet genom att lämna ett par paket innanför ytterdörren till barnen. "Varför kom tomten på mitt kalas?" var frågan Novalie ställde oss igår. Men efter lite förklarande var det inte längre så konstigt, inte heller att han inte hade tid att vara med, för hoppeligen ser vi honom en stund på julafton. :)

 

Nej, blogglusten har inte infunnit sig det här året. Att jag till 90% använder mig mest av mobilen numera och instagram då är lättare att använda sig av  kan vara en orsak, sedan har inte lusten funnits. Men nu kliar det i fingrarna och därav kommer förändringar att ske. För det första är inläggen mellan blogg och facebook bortkopplade, försöker också få bort att den ska synas där via bloglovin, men vet inte om jag lyckats så detta får bli ett försöks inlägg. Så alla de som i fortsättningen vill följa denna blogg får alltså skaffa sig sitt eget bloglovin eller följa mig på instagram därifrån den också är länkad. Nu kör vi! :)

Det där att jag vill göra fler tatueringar sitter fortfarande i. Aldrig kännt sådant sug efter att få göra en sedan min första, och hittills enda gaddning, vilken blev riktigt lyckad och som jag ännu 10 år senare kan stå för. Ännu roligare är att även T börjat fundera på det här med tatuering, och det är ingen liten en han skulle vilja ha. Trodde han skämtade först, men han verkar helt allvarlig. (undrar bara vad han säger den dagen han sitter där under nålen sen, men kampsport utövare som han är så måste ju den "onda" känslan vara som en fis i rymden ;)) Vore ju kul om man kunde fixa dem på samma gång. Själv är jag i alla fall helt inne på att jag ska ha en text av något slag vid nacken, inte för lång och inte för kort. Och det ska vara något som symboliserar familjen, kärleken eller livet. På vänster underarm skall jag ha ett monogram med första bokstaven i barnens namn, men då vi inte är helt säkra på om vi fyllt vår barnakvot redan eller inte så får det vänta. Lika bra det. Sitter hur som helst och googlar alla möjliga texter och symboler just nu för den i nacken, men inte fastnat för något 100%. För mig är en tatuering inget man gör på impuls, eftersom den skall sitta där hela livet, då kan man lika bra vara utan. De texter jag funderar på just nu är:

 

* wherever life takes me nothing can break us apart

* we all have a story to tell

 

 

 

 

  

 

Efter en tung förmiddag och eftermiddag med en hel del trots från den äldre flickans sida, packade vi i bilen och for till Nykabi. Lite miljö och luftombyte brukar ju kunna göra en hel del som det sägs. Och visst blev det bättre. Dagens höjdpunkt blev att få köra med pappa i hans nya maskin, som det skall plogas snö med i vinter b.la på tösens dagis.

 

Ibland vore det så skönt att bara sticka iväg helt själv på någon semester från allting. Novalie är igen inne i trotsandet och humöret svänger från glad till sur i 360. Vad händer med min lilla stora tjej liksom? Dessutom har hon börjat kalla mig för dum, ful och gud vete vad. Idag då jag var som mest uppgiven på det hela kunde jag till sist inte göra annat än att sitta och småle för mig själv. Tänk att en person på snart fem år kan ha så mycket irritiation i sig ändå då saker inte går som hon vill, att saker måste slängas omkring eller det skall smällas i dörrar. Kanske man känner igen sig själv från en viss ålder, bara det att jag trodde det kom nästan tio år senare? För är det inte lite tonårsfason över det sist nämnda ändå. Vilken tur att det är fyra år mellan barnen så kanske man alltid har minst en som är mer förnuftig än den andre i alla fall, låt oss ändå få tro det just nu. :)