Idag fick jag lite egentid med Novalie då vi promenerade till biblioteket för att låna några böcker. Börjar vara några veckor sedan vi var dit sist, och sedan är det aldrig fel att leta någon bok åt sig själv samtidigt. Tycker om att läsa, men ofta har jag svårt att slita mig då jag börjar på med någon och eftersom det tar sin lilla tid att komma från pärm till pärm har det inte blivit så mycket böcker senaste åren. Sedan har ju allt en tendens att gå i perioder också, likaså läsandet. När vi hade uträttat vårt ärende stannade vi ute på gården en stund när vi kom hem. Sedan in och äta mellanmål och då kom T med förslaget om vi skulle ta en proemnad hela familjen, så då gjorde vi det. Novalie som inte brukar orka gå några längre sträckor när vi skall gå orkade ett lite längre varv runt. Berömmde henne massor för det efteråt, och så picknickade vi hemma på terassen med varm saft och bulle. Riktigt bra eftermiddag och känns skönt att ha spenderat stor del av dagen ute efter förkylningsveckan. Ikväll kallar nattskiftet på jobbet, så nu skall jag bara ta det så lugnt man kan innan dess.

Eftersom jag varit förkyld, och inte orkat med så mycket mer än det nödvändigaste på hemmaplanhar det blivit lite tröstshopping via nätet. Imorse vaknade vi av knackningar på dörren, och utanför stod ett bud med ett paket som innehöll följande:

 

Några dagar före jag började jobba för en månad sedan lyckades jag gå och bli riktigt förkyld. Det värsta redde upp sig de sista dagarna hemma, så jobbstarten gick helt okej. Så gissa om jag blev förvånad då jag knappt en månad senare nu varit förkyld igen! Är fortfarande lite hes på rösten, men annars har tre dagar ledigt och tre dagars sjukskrivning rätt ut det mesta, men usch vad slut jag var först. Försökte ställa i ordning inför Mileas ettårskalas vi hade i helgen (vägrade ställa in det då jag inte hade feber, och tårtan redan var beställd!) och svetten slog ut bara för jag rev en ynka  morot jag skulle ha till en kaka. Början av denna vecka har jag sedan gått som i en dvala och bara orkat utföra det viktigaste. (se till att barnen varit rena, fräscha och fått mat). Har hört att det är många som haft samma sak, men nu hoppas jag det är över för denna gång för min del! Vill komma tillbaka till träningen jag så duktigt fick fart på för ett par veckor sedan. Och tänker våren vara så tidig i år som det nu verkar då snön smält, skall jag snart börja fara ut och springa igen! Borde få skaffat mer träningskläder bara, saknar bra sådana för utomhusbruk, speciellt den här årstiden. Så vad behöver man för joggingrundor? Var hittar man snyggt och förmånligt?

För en månad sedan började jag jobba. Milea har vi hos en dagmamma, och Novalie är nu tillbaka på heldag vid dagis. Jag jobbar cirka 80%, och är partiell vårdledig resten av tiden. Har tänkt jag ska var detta så länge man får, dvs tills Milea fyller tre år. Passar mig perfekt. Speciellt då jag annars har svårt att säga "Nej" och gärna tar något extra skifte här och där då det behövs, men nu får jag inte då jag bestämt mig för detta och på så sätt får man lite mera tid hemma. :)  Vad gäller Mileas dagvård så har det gått jättebra att lämna hos dagmamman. Tycker det är extra bra hon fick börja hos en sådan då hon ännu är så "liten", och hon till skillnad från sin storasyster (som var rätt tidig) istället varit rätt sen med att ta sig fram, och inte går ännu. Eventuellt får hon börja dagis till hösten när  Novalie skall till förskolan så det inte blir så olika körrutter, men eftersom vi trivs med dagmamman kan det också vara värt att köra det lilla extra som det då kommer bli dit. Tiden får utvisa hur det blir helt enkelt. Just nu trivs vi, och det känns bra att få komma bort hemifrån ett par dagar i veckan, vara social och verkligen göra något annat. På så sätt tar T mer ansvar hemma och att barnen även får mera egentid med pappa är ju aldrig fel. Pappa är jätteduktig, som Novalie säger. :)

 

Milea har hunnit fylla ett år ,och det har firats med närmaste släkten och faddrarna. Detta är vad som hänt i utvecklingen senaste tiden:

 

* hon har sedan en månad tillbaka börjat krypa ordentligt. Innan dess krälade hon sig fram med hjälp av armbågarna. Och det började hon med vid självständighetshelgen (6 dec).

* hon ställer sig upp och står mot allt som bara går (började för cirka tre veckor sedan), och  tog för någon dag sedan några enstaka steg med gå-vagnen då vi ställde henne vid den.

* säger mamma, pa (lampa) voff/vov (hunden) dä (där) ta-ta (tack-tack) go, (vassegod) och hi/hij (hej). Älskar att leka titt-ut och rulla/kasta  med boll. Vinkar och klappar händer..

* Äter gärna plockmat, och försöker äta själv med sked, men matas mest ännu. Dricker själv ur pipmugg/flaska om hon får ligga ner.

* Sover 11-12h/natt  i ett sträck om hon inte är flunssig. Och 2-3h på dagen (oftast ett pass numera.) Somnar själv med napp och snuttetrasa. 

* har två tänder uppe, två nere.

* glad, lite försiktig och världens charmigaste.

 

och måtten visade 9,275g och 75,5 cm vid ettårskollen.

 

Ja, det blev ett långt uppehåll här. Tillräckligt för att jag tänkte jag skulle lägga ner helt. Inte lätt att finna tiden då man sitter vid den stationära datorn så sällan, och de gånger jag sitter här gör jag hellre sådant som att kolla filmklipp, tv-serier eller nätshoppar om vi ska gå in på "nöjessidan". Annars betalar jag räkningar. För sådant kan jag bara inte göra från telefon! Och de gånger jag tänkt uppdatera, och nyss satt mig ner för att skriva är det någon som avbryter eller kommer på att de skall ha min fulla uppmärksamhet. Så tänk på det ni som bara har ett barn. Att ha två blir verkligen en omställning! Men en positiv sådan. Man blir lite mer upptagen, allt tar lite längre tid (eller så är jag bara tidsoptimist?), men allt det där man gruvade för med första hinns inte med, eller så sköter det bara sig själv. ;) Men ändå har jag nästan njutit mer denna gång (får man säga så?) och är så otroligt tacksam för att just jag kunnat ha möjligheten att få denna lilla familj, och att Novalie kunnat bli storasyster. För att se all den glädje och kärlek det finns mellan dem redan.. åh, jag bara smälter. Vet att det för en del inte är självklart, och därför är jag mer tacksam. Önskar att alla som ville kunde få det så.