Engla (http://www.englasshowroom.com) hade skrivit ett inlägg på sin blogg att hon efter två gravidteter som resulterat i tre barn ville förstora sina bröst. För hon saknade dem hon haft som gjorde att hon kände sig fin och tillfreds i sig själv. Som fyllde ut kläderna så som hon ville. Sen tar Linn Jung (http://www.linnjung.com)  upp detta i en diskussion på sin blogg där hon funderar varför vi bara inte kan vara nöjda med oss själva och hur vi förklarar detta för våra barn? För man vill väl att de ska känna att de är fina och duger som de är utan att bli påverkade.

Jag har som sagt själv opererat mina bröst. Rättare sagt den 16:e juni i år och det är inget jag tänker gömma undan eller skylta nåt desto mera om, även om jag skrivit ut det på min blogg. Jag gjorde denhär operationen för att jag alltid varit så gott som "platt" och bara haft två stycken små lingon om ens det till bröst. Minns då jag köpte lite för stor push-up bh och sedan försökte fylla ut tomrrummet med bla bomull, allt för att känna mig mer mogen. Jag var dock redan som 14-16 åring förståndig nog att inse att mina bröst ännu kunde vara i början av sin utveckling och skulle ändras många gånger ännu under kommande år..

... men nej. Det var nog såhär jag skulle förbli. Och efter att ha fött fram ett barn och se de små koner man haft försvinna och bli till nada noll, det är klart att man gör något, för att man kan. Jag är nu 26 år och vet att jag inte gjort denna operation pga nån större "utseendefixering" eller "uppmärksamhet". (då hade jag väl valt att sluta på E, F eller G kupa, och vem vill det?!  Varför?? Men tydligen får man inte dömma då man en gång gjort det själv, fast man är realistisk och kan se var gränsen för "för mycket" är) Jag har gjort den för att bli mer tillfreds med mig själv och få känna det som jag som kvinna vill. Äntligen fyller jag mina kläder, och har kurvorna där jag vill ha dem. För mig är det viktigt att man ser skillnad på bröst och pösmage.

Idag lite på fem månader senare tänker jag inte alls längre på min operation. Jag hade inte så mycket ont och operationen verkar i efterhand ha lämnat helt komplikationsfri. Brösten känns och ser naturliga ut. Och jag jämnför dem inte med någon eller något.

Det är också detta jag vill lära min dotter. Att var och en väljer själv, och att man skall göra det man själv mår bra av. Eftersom jag redan opererat mig kan jag ju inte längre säga "att man skall vara nöjd som man är" även om det skall vara utgånsgläget. Jag skulle heller aldrig rekommendera någon som inte hunnit växa klart, just och just kommit ur tonåren och inte skaffat sig en stadig tillvaro att göra nåt liknande, för då är det så lätt att man hamnar fel.

Detta är mitt val, och mina tankar. Och jag är varken för eller emot operationer. Sedan har också frågan om varför jag gjorde detta just nu dykt upp. Jag vet att folk då syftar på att jag ändå velat detta så länge, och ännu ser framemot att få fler barn. Att varför göra det någonstanns därmellan då man lagt ut så mycket pengar, och redan väntat så pass länge? Men för mig handlar det om att jag nu var redo, mogen och kommit till den punkt där jag inte längre ville väga för och nackldelar utan göra det som kändes rätt, och som jag visste var rätt för mig. Därför blev min operation av då den blev av.

Skulle jag få flera barn i framtiden, vilket jag hoppas så ser jag det inte som att jag förstört något ifall brösten efter mera ammning skulle ändra utssende och form. Jag har ju nu fått de bröst som jag alltid velat ha och drömt om, och skulle de bli hängiga efteråt så skulle det väl bara betyda mer "naturligt" än "plastigt". Man lever bara en gång, och just nu mår jag hellre bra här och nu, än om 5-10-15 år till.