Publicerat - 2012-12-08 @ 19:06:00
Läste just en blogg om en tjej som nyss blivit mamma för första gången. Om hennes uppgivenhet, och hur hon kände sig dålig för att deras bebis skrek och grät konstant, och då han äntligen somnade var det nästan pga utmattning. Att hon gjorde precis som man skall, ammade flera gånger och länge, att han fått olika dropapr för magen och slutligen gick bra upp i vikt precis som han skall.. ändå detta fortsatta gråt och missnöje. :(
Detta fick mig att genast tänka tillbaka på första tiden med Novalie. Trots att hon alltid varit en snäll och lättskött bebis som sovit så gott som hela nätter redan från 6-7veckor ålder minns jag såväl hur allt (med samma känsla) startade då hon var just blivit två veckor gammal. Hur vår tös aldrig på 3 månader ville sova dagtid (hon hade tack och lov sin skrikperiod då), hur jag konstant ammade, aldrig hann duscha eller göra ordentlig mat åt mig själv. (levde typ på smörgåsar och rasade själv i vikt) Men att hon ändå mådde bra och gick upp som hon skulle (typ 1000gr) på en månad. Så självklart fick jag ju det stöd man får från rådgving med amning, och bekräftelse på att jag alla gånger hade tillräckligt med egen mjölk. Ändå mådde jag själv piss, för kändes som jag inte hade någon kontroll då hon var sån, trots att det var bra jobbat. Försökte pumpa bröstmjölk sedan för att T skulle kunna avlasta, men det funkade inte alls. Fick ut 20ml på 45 min! Om detta skulle motsvara vad vår dotter fick förstod man ju själv varför jag behövde amma så mycket och konstant. Och trots att amning är en bra grej så började jag överväga det, för jag behövde också få må bra! Minns hur vi (jag) sedan kämpade för att hon alls skulle ta flaskan, och när hon äntligen accpeterade den vid 2 månader var det som en stor sten föll från mitt bröst. Jag trappade stegvis ner amningen och därefter blev hon också en nöjdare bebis dagtid.
Folk får alltså säga vad de vill om amning, hur bra det är för barnet, och hur normalt allt detta med skrik och kolik är, men för mig är det viktigt att själv också må bra och orka. En mamma som mår bra, har också ofta en bebis som gör det, oavsett vad man väljer, och sedan är det min kropp! Detta betyder inte att jag kommer välja bort amning denna gång, men att tröskeln för att jag förr byter till ett annat alternativ om jag inte mår bra är lägre.
Sen vet jag också att bara för jag kände och hade det såhär med N måste det inte innebära samma nu med nummer två. Men jag tycker det är så otroligt viktigt att ändå veta vart man har sig själv i detta läge ifall det skulle ske. Kommer nämligen alltid finnas folk som påverkar och försöker pressa på en med det ena eller andra utgående från deras erfarenheter, och som nybliven mamma är det svårt att veta sin egen gräns ibland för man gärna vill vara dendär "duktiga" och göra vad som förväntas. Vad skall annars vi kvinnor med två börst till om vi inte skall kunna använda dem till våra barn... Som sagt: Lyssna istället till ditt inre och lita på det, så löser sig resten. Du är bra som du är för just din bebis.
Svar:
Är just detdär med andras åsikter runt om som är väldigt känsligt första gången.. man måste som sagt bara lita på sig själv och stå på sig sedan! :-) synd att det idags läget ännu bara skall vara så att är det om något folk får lägga sig i/tycka till om så är det detta.. Folk borde förstå att saker inte fungerar/är lika lätt för alla och istället för att tränga ner på de som väljer annat kunnat visa förståelse. Inte trackar man ju själv ner på de som trivs med amning eller där denna fungerar bra!
litenhimmel.blogg.se
Svar:
min mamma har heller inte ammat mig eller mina syskon mer än första och kanske andra veckan, för min fammo funkade det inte als. Så jag var helt inställd första gången att jag ev skulle behöva ge ersätning. Sen när dottern föddes hade hon så bra suggrepp, åt då hon var hungrig och sov därmellan fram till de knappa 2v.. då allt vände. försökte ge flaska förr men hon totalvägrade! sedan hade jag tyvärr så många andra som puschade för amningen och då hon inte vile ta flaska oa llt började så bra så ville jag ju det skulle gå.. denna gång vet jag annat! och kan stå på mej. som tur är förstår de detta på rådgivningen också. och precis som du säger så tror jag eg att min mjölk inte heller var tillräcklig, oberoende vad vikt uppgång och kurvor visade. för här blev det också som dag/natt sedan! :-)
litenhimmel.blogg.se
Svar:
det blir nog bättre med tiden! men förstår känslan. då man är mitt inne i allt känns det som det aldrig skulle gå över!! och ni har det super som har föräldrar nära som kan ställa upp! utnyttja det och känn det inte som nåt dålit.. tänk istället vad bra band som kommer knytas med övrig familj istället, guld värt att känna och ha det så längre fram också, att barnet/barnen kan anförtro sig åt fler och så kanske de inte blir alltför blyga heller ;)
litenhimmel.blogg.se
