För snart tre år sedan fick vi en inbjudan till ett dop på andra sidan pölen. Orten var Umeå, och det kom från min pappas kusin, som är i ungefär samma ålder som jag. Hon är barn till min farfars bror, och eftersom min farfars alla tre syskon aldrig har bott nära så har det blivit att man inte vetat så mycket om dem, och närmare kontakt knappt existerat. För vår del blev det inget dop, men eftersom hon lämnat en adress med en önskelista på dopgåvor på familjeliv så blev det att jag sökte upp henne där, och efter en stund byttes vårt kontakforum till facebook. Där ploppade sedan fler av pappas kusiner fram, och idag har man mer eller mindre kontakt med en del av dem. MEN just denna tjej, som i övrigt heter Anna, har visat sig vara en väldigt lättpratad och ödmjuk tjej. Vet inte hur många gånger man nu som då fått upp en liten chatruta med ett inledande "Hej! Hur mår du" Och man vet man kan svara från hjärtat. Vet inte vart jag vill komma med denna text, men kanske är det att jag uppskattar kontakten med Anna, och känner mig trygg med henne trots att vi aldrig (ännu) träffats.