Ibland bara sköljer det över mig från ingenstanns och jag känner bara en så oerhört glädje över allt som jag har. Kärleken tills ens barn finner ingen gräns, och jag älskar att se henne utvecklas till sin egen individ med egna åsikter och funderingar. Sen har jag kärleken till T, som är så oerhört stark och växer sig stadigare hela tiden. Tänk att man funnit någon som man kan vara sig själv med, som förstår att dendär ilksan och irritationen man kan ha ibland då allt bara är så jäktigt faktiskt går över. Någon som delar samma framtidsdrömmar. Någon att skratta med, och få daska lätt på rumpan nu och då utan att man flyger i taket. Alla interna skämt. l-y-c-k-a. -v-