Vet inte om det är förkylningen eller graviditetshormonerna som spökar, men känner mig så i en svacka. Har ingen energi för någonting, samtidigt som jag har tusen saker på gång och som borde fixas NU! Avskyr den soffpotatis jag blivit, och att jag knappt orkar ta mig utanför dörren för att väl där märka att det är just vad jag skulle behöva! Irriterad på kläderna i garderoben som jag inte längre kommer i, kollar runt på nätet, vill beställa hem massa nya fina mammakkäder då det ändå finns sånt och pimpa mig med, men hejdar mig och tycker det känns som bortkastade pengar på något som bara varar i tre månader till. Jag brukar inte vara den första att gnälla över min kropp, men just nu känner jag mig bara inte alls som den person jag vill vara eller mår bra av att vara. Platttången har kanske använts en gång senaste månaden, och då sken till och med T till och kommnetarde det. (nog för han tycker ju  jag är fin annars också, men att han såg det lilla jag ansträngt mig fick mig att fundera hur lågt jag riktigt sjunkit..) Naturlighet ligger mig varmt om hjärtat, men detta jag liknas nog mer jordens undergång...