Nalle Puh, han som varit med sedan dag ett på BB. Som pappa köpte den dagen man föddes, som varit ens bästa vän från dag ett. Som hängt med vid sovstunder, bilturer, resor, lekar inne som ute är försvunnen. Idag när vi skulle gå ut på gården hade hon den med sig. Jag såg själv hur hon höll ett stadigt grepp om den och höll den tätt intill sig mesta dels av tiden. Sedan ville hon in och jag sa hon fick fara, jag skulle snart följa efter. När hon kommer in ropar hon att jag ska hämta Nalle Puh och pekar att den skall vara bakom en sten. Men hur vi än i flera turer finkammat och sökt på gården (de ställen där hon var och inte var) så hittas den inte. Spårlöst försvunnen. :/ Samtidgt som jag ser det som ett tecken - den har ändå hängt med i vått och torrt i snart fyra år, nästan blivit kvarglömd i flera affärer, är mer svart än gul i färgen trots åtskilliga tvättar i maskin - den börjar ha gjort sitt, och vi har velat avvänja henne från den, så känns det ändå så sorgligt. Hade ju tänkt att vilket sätt den än "försvann" på längre fram så skulle vi ju veta var den är, ha den i någon gömma och spara tillsammans med några speciella/minnesfulla saker. Som tur är verkar sökandet med massor av tårar utan resultat ändå gjort sin verkan, för vid och efter nattningen har det inte hörts ett ljud om frågor med nallen, och hon sover redan sött.

 

(I smyg söker jag ännu nallen och tänker inte ge upp hoppet att hitta den.. :))