Min femte runda, eller var det den sjätte. Jag vet inte, men en sak är säker, inte trodde jag att jag plötsligt skulle få sådan lust att springa! Och så mycket tankar som hinner snurra på de där tjugo-trettio minuterna det tar. Skulle nog vara ikapp allt jag försummat bloggen med hästlängder om man fick tid att skriva ner allt. Men det har varit skönt att låta den vila. Kom i alla fall in med massor av ny energi och glädje efteråt, endorfiner endorfiner! I tell ya, du blir verkligen en bättre människa med det. Men nu känner jag ju mig själv så bra också att jag vet att med hösten, mörkret, kylan så kommer ursäkterna överväga fördelarna med varför jag ska ta den här rundan övervinna allt, om inte, jag skaffar mig en ordentlig "morot" - ett mål. Varför inte springa nice run nästa år, men då måste man väl ha ett lag? Och hur långt springer man själv då? Och vart hittar jag laget? Malin H, Carola S, Camilla V, är ni med? Eller någon annan. Tell me ;)