Känns så bra alla morrnar som faktiskt lyckas löpa smidigt utan att mor och dotter skall gå i luven på varandra. Efter att hon verkat hoppa över ett, och tvåårs trots så slog den till ordentligt här på höstkanten för att avta lite före jul och sedan explodera pånytt. Det handlar ofta om vem som får göra vad eller inte. Jag har blivit hennes främsta måltavla, och ibland skall hon matas precis som en bebis. Ett tag orkade hon inte ens gå själv, och skulle bäras in till dagis trots att jag borde skippa alla tyngre lyft med bebis i magen. Så det är många gånger senaste månaderna som jag fasat för hur det skall bli med en bebis i huset där jag verkligen kommer behövas största delen av tiden. Men hoppeligen skall det nog gå bra, för samtidigt som hon håller på sådär så tror jag hon kommer bli en väldigt beskyddande, stolt och glad storasyster. Kan redan se henne vilja hjälpa till, och kanske märker hon då också att det lönar sig att klara av saker som påklädning och ätande själv utan att mamma ska behöva hjälpa. För hon kan, men är envis som synden. Hoppas i alla fall att denna veckas lämningar kan fortsätta i samma anda, för det är så mycket trevligare för oss alla. Idag var du duktig Novalie!