Idag är det då två dagar kvar till BF, och frågor om inget är på G ännu dyker upp. Nej, ingenting på G och precis som förra gången känner man sig uppgiven och tror det aldrig skall händå något, samtidigt som man vet hur fort det kan vända. Det närmaste jag kommit var i fredagskväll då jag tre gånger kände hur det riktigt tryckte på i nedredelen av bäckenet, och jag nästan vred om mig själv av smärta och fick till ett "ajaj" eftersom det faktiskt tog sjukt. Sen är det som jag svettas så fort jag bara anstränge rmig lite med att fixa något här hemma såsom plocka upp saker, och så har jag börjat bli snål på sådant jag inte brytt mig så mycket om och äter massor! (Kanske för att bygga upp energiförrådet till det som komma skall..(?)) Är väl närmast det som skulle kunna tyda något är på gång, men som sagt sammandragningar, förvärkar och annat känns väldigt avlägset och långt borta. Plötsligt fick T dessutom en hel del jobb, vilket gör det hela ännu mera spännande.. Vi vill verkligen du kommer nu bebis. -v-