Äntligen fick man åter se solens strålar som varit väl gömda bakom regnmolnen hela dagen. Milea var dessutom extra kvällspigg, så varför inte spendera hennes vakna tid ute, och se naturen på närmare håll än genom fönstret. Blev också en presentation av Oscar vid hans hundhage, och Oscar skulle förstås besvara det med att skälla till högt av glädje, vilket kanske inte uppskattades så mycket hos lilla fröken, men de vänjer väl sig. Ännu har Milea annars inte visat sig så värst känslig för något speciellt ljud eller främmande människor. Novalie hade vid en viss ålder en period där man inte kunde skratta högt om man kollade en rolig film, eller pratade med någon som sa/gjorde något roligt/tokigt så man bara behövde skratta. Tur de ofta växer ifrån sånt till sist. Tänk om man behövde gå omkring och vara allvarlig jämnt. :) Milea har annars som bilden här ovan börjat ha väldigt mycket händer och fingrar i mun, däremot dregglar hon inte så mycket, men kollar man i hennes mun har man i ett par dagar sett att det börjat ljusna upp rejält fram i tandköttet i nedrekäken, och man ser början på två små tänder som vill börja spricka fram. Undras om hon får dem redan vid fem månader, Novalie var nästan 6 månader då hennes första tittade fram. Spännande!