Så var det första rådgivningsbesöket avklarat. Rådgivningstanten tyckte vi hade så gullig tös, så docklik. ;) Hon vägde 4510 g och var 53 cm lång, så växer gör hon. Pratade också om hur jag/vi tycker det går hemma, och jag sa som det var att det "jobbigaste" egentligen inte är Milea fast hon haft lite sämre dagar också då hon nästan blivit övertrött och haft svårt att sova på dagen, utan att det jobbiagste egentligen är det runt Novalie, och allt man önskar man även hann med henne. Hur mycket energi hennes trotsas tar, hur man än försöker prata och ta det lugnt och det ändå blir till en massa fräsas, hur dåligt samvete jag har som inte hinner ge henne den uppmärksamhet jag skulle vilja, hur man känner att man ibland favoriserar den nya familjemedlemmen bara pga hennes enorma envishet och beslutsamhet. Men tydligen är man bara helt normal! :) Är ju självklart att hon som varit ensam med oss så länge testar oss ännu mera, hon har ju också en livskris som just blivit syster för första gången! Och sedan får hon ju ha pappa!  T ser ju ändå till att de åker ut och hittar på saker tillsammans, även om jag och Milea inte är med. Jag hinner ju sedan, och skall egentligen inte behöva känna alltför stor skuld. Och vi förklarar ju ändå tillsammans saker åt Novalie på hennes nivå så hon skall veta det. Igår fick hon och jag ändå en lite mysig stund tillsammans innan läggdags där jag läste godnattsaga. Och imorse var hon så samarbestvillig då jag bad henne klä på sig för hon skulle åka med pappa till fammo och faffa. En lite  bättre dag även där och batterierna fick genast lite mer laddning. Älskade familj. -v-