Det där att jag vill göra fler tatueringar sitter fortfarande i. Aldrig kännt sådant sug efter att få göra en sedan min första, och hittills enda gaddning, vilken blev riktigt lyckad och som jag ännu 10 år senare kan stå för. Ännu roligare är att även T börjat fundera på det här med tatuering, och det är ingen liten en han skulle vilja ha. Trodde han skämtade först, men han verkar helt allvarlig. (undrar bara vad han säger den dagen han sitter där under nålen sen, men kampsport utövare som han är så måste ju den "onda" känslan vara som en fis i rymden ;)) Vore ju kul om man kunde fixa dem på samma gång. Själv är jag i alla fall helt inne på att jag ska ha en text av något slag vid nacken, inte för lång och inte för kort. Och det ska vara något som symboliserar familjen, kärleken eller livet. På vänster underarm skall jag ha ett monogram med första bokstaven i barnens namn, men då vi inte är helt säkra på om vi fyllt vår barnakvot redan eller inte så får det vänta. Lika bra det. Sitter hur som helst och googlar alla möjliga texter och symboler just nu för den i nacken, men inte fastnat för något 100%. För mig är en tatuering inget man gör på impuls, eftersom den skall sitta där hela livet, då kan man lika bra vara utan. De texter jag funderar på just nu är:

 

* wherever life takes me nothing can break us apart

* we all have a story to tell