Ibland vore det så skönt att bara sticka iväg helt själv på någon semester från allting. Novalie är igen inne i trotsandet och humöret svänger från glad till sur i 360. Vad händer med min lilla stora tjej liksom? Dessutom har hon börjat kalla mig för dum, ful och gud vete vad. Idag då jag var som mest uppgiven på det hela kunde jag till sist inte göra annat än att sitta och småle för mig själv. Tänk att en person på snart fem år kan ha så mycket irritiation i sig ändå då saker inte går som hon vill, att saker måste slängas omkring eller det skall smällas i dörrar. Kanske man känner igen sig själv från en viss ålder, bara det att jag trodde det kom nästan tio år senare? För är det inte lite tonårsfason över det sist nämnda ändå. Vilken tur att det är fyra år mellan barnen så kanske man alltid har minst en som är mer förnuftig än den andre i alla fall, låt oss ändå få tro det just nu. :)