Så var det bestämt, 20 januari återgår jag till jobbet. Plats om dagmamma är ansökt, och Milea kommer då vara 11 månader. Med Novalie var jag hemma 1,5 år. Men beslutet att börja tidigare denna gång känns inte så farligt. Klart jag gärna skulle vara hemma tills de alla är tre år, men "tyvärr" styr min personliga trivsel för mycket. Jag saknar faktiskt att jobba lite.

  

 

Här rullar vardagen på som vanligt igen, efter att Novalies tio veckor långa sommarlov tog slut för ett par veckor sedan, och hon fick fortsätta med sina fem timmar dagis 10 dagar per månad ännu höst. Det innebär ju att hon fortfarande får mycket tid här hemma, och har mycket ledigt,  så idag passade vi på att besöka en relativt ny park jag stötte på vid en vagnpromenad med Malin i bostadsområdet Kivilös förra veckan. Det är rätt många nya bostäder i just det området (förstås är de flesta barnfamiljer), så då behövs väl en liten park. Och jag som tycker det är mysigt att promenera på just nyområden och se hur folk bor, hur trädgårdarna ser ut osv, så var det självklart vi skulle gå dit när det inte är så mycket längre än den park vi annars brukar hänga i. Lite ombyte gör ju bara gott, och promenaden var inte heller förgäves då parken fick godkänt av Novalie. Ända minus var ju att jag en sådan fin fin höstdag glömmer vattenflaska och picnic tillbehör, så besöket kortades av då törsten slog till och man hade behövt få lite vätska för att fortsätta leka. Nå, vi lär hinna med fler besök och Novalie är informerad att påminna den glömska mamman om vattnet nästa gång. (Åt Milea hade jag självklart med både mat och ombyten..)

 

Min femte runda, eller var det den sjätte. Jag vet inte, men en sak är säker, inte trodde jag att jag plötsligt skulle få sådan lust att springa! Och så mycket tankar som hinner snurra på de där tjugo-trettio minuterna det tar. Skulle nog vara ikapp allt jag försummat bloggen med hästlängder om man fick tid att skriva ner allt. Men det har varit skönt att låta den vila. Kom i alla fall in med massor av ny energi och glädje efteråt, endorfiner endorfiner! I tell ya, du blir verkligen en bättre människa med det. Men nu känner jag ju mig själv så bra också att jag vet att med hösten, mörkret, kylan så kommer ursäkterna överväga fördelarna med varför jag ska ta den här rundan övervinna allt, om inte, jag skaffar mig en ordentlig "morot" - ett mål. Varför inte springa nice run nästa år, men då måste man väl ha ett lag? Och hur långt springer man själv då? Och vart hittar jag laget? Malin H, Carola S, Camilla V, är ni med? Eller någon annan. Tell me ;)

Skrev ju för en tid sedan om "såret" på min läpp, som visade sig vara en godartad tumör. Eftersom den vägrat försvinna av sig själv, och ständigt blossar upp på nytt inom ett par veckor igen så fick jag en remiss för operation. I slutet av juni fick jag alltså meddelade om att jag är i kö, och borde få en tid för operation inom 2-3månader. Men två veckor sedan blossade det hela upp igen, och blev till en större "boll". Eftersom det var ett tag sedan den varit så stor, och jag vet att jag inte kommer kunna låta bli att knappra på det, och det då stör ännu mera, så ringde jag till VCS för att kolla om de visste något mer om min tid. Tyvärr hade de ännu inte satt in någon. Men då jag förklarade  hur den nu blossat upp sådär pass. och jag vet vilken process som väntar med blödningar och dylikt, lovade hon mig en tid så fort som möjligt om de skulle få en annullering. Knappt en vecka senare fick jag ett brev i postlådan med en tid, så på tisdag är det äntligen dags för operation! Hoppas då att jag skall slippa detta för gott, men vad tror ni har hänt med "bölden" nu då operation närmar sig;

 

 

 

Idag har lilltjejen fått in hur man svänger från rygg till mage, fem månader och en vecka gammal. Snart är det väl slut på lugnet och full fart som gäller. Dags att tänka på säkerheten, och byta blöjbytandet från skötbordet till golvet. Så roligt då det händer mer, men vart försvinner vår bebis? Tudelad känsla. 

 

Jo, det var ju sant. Idag när jag städade mitt klädskåp kom jag mig för att prova ett par byxor jag hade innan jag blev gravid, men inte kom i sist jag testade pga mina enorma lår som kommit till (tydligen dit det mesta satt sig under garviditeten). Idag passade de till min förvåning precis. Trots att jag varken tränat eller gjort något vidlyftigt med kosten. (Jo, har ätit en glass om dagen senaste vecka, sommar, sommar.. you know ;)) Så kanske vi skippar den där träningen jag sagt jag skall komma igång med på allvar ännu en månad.. varför stressa? Mer glass åt folket istället. :)

  

 

Vi blev utan internet i nästan en och en halvvecka, efter en felanmälan märktes en sladd som trillat ner ur en ledning, men nu fungerar allt igen = Frid och fröjd, men vad har då hänt sedan senast. Inte så mycket eftersom jag var sjuk stor del av förra veckan.

 

  

Men i helgen hade jag min syster på besök. Hämtade henne på busstationen fredagkväll. Hade inte berättat åt Novalie vem som skulle komma, så hon blev förtåss jätteglad då hon såg vem som kom. T har vi haft i Helsingfors på träningsläger hela helgen, så därav passade det bra med extra sällskap här hemma. På fredagen kollade vi filmen Trassel med Novalie, och sedan var det meningen vi skulle se en annan film då barnen somnat, men istället satt vi och småpratade till klockan ett, varav vi tog natt i hopp om att hinna till stan på lördagsförmiddagen. Istället tog vi sovmorgon till klockan tio, halv elva, så den planerade lunchen fick bli frukost. Åkte in till stan och kollade rean. Tyckte inte det fanns så mycket. Hittade bara en tunika åt Novalie som jag länge spanat på, men tyckt varit för dyr. Nu var den på -50% och bara några storlekar kvar, varav en passade henne perfekt, så fick bli den. Sedan blev det också ett par byxor inför hösten åt henne, och sedan hittade jag en vit stickad/virkad tröja åt mig själv! Länge sedan man köpt något till sig själv i affären, så tyckte jag var värd det. Hittade en t-shirt åt T också, men tyvärr var den för stor så får byta den nästa gång jag far till stan. När vi kom hem från stan blev det tortillas till middag, och sen blev det igen bara att kolla en massa filmer. Hade planerat in betydligt mer utetid och strandbesök, men var ju bara mulet och regnade så det blev ju som det blev. På söndagen hann vi inte med så mycket mer än lite lek med barnen och lunch, innan det var dags att skjutsa syster till bussen igen, och sedan började något som bara kändes som en evig väntan på att pappan i huset skulle komma hem igen. Och strax efter klockan 20 var han äntligen hemma. Novalie som fastnat för diverse småkryp, och gärna ska ha fångat ett som annat då hon är ute fick ett utrustningsset med tillhörande väska för det. En sak med "glasboll" på ändan som man fångar krypen i, och sedan en burk där man kan sätta ner dem och kolla med förstoring. Tyvärr har denhär morsan inte orkat sig ut idag (då solen varit frånvarande) så ännu är det otestat. Börjar bli led att det bara är mulet, regnar eller kommer nån enstaka regnskur nu som då. Var är vädret vi hade sista veckorna i maj?

 

Får ju dessutom panik av att halva sommaren näsan gått, utan att man gjort något mer än det mest vardagliga besöken. Det ska vi i alla fall ta tag i nu. :) Så fort vädret tillåter, och T har ledigt skall vi till Wasalandia. I nästa vecka får min mamma dessutom semester, så då är planen att jag och flickorna skall fara till Malax och vara där ett par dagar. Hoppas på bra väder så man kanske kunde vara vid deras villa. För en båttur vore riktigt fint. :)

 

Vad är era sommarplaner/vad har ni gjort hittills i sommar?

 

 

 

Skulle blogga igår, men då vi har något fel med internet så gick det inte. Hade en väldigt intensiv dag med besök och gottfika hos Malin och lilla A, sedan iväg till en affär för att hämta plattor och skruvar som vi ska ha till terassbygget vi påbörjat. Sent igår kväll när T kom hem från jobb gjorde vi nämligen terassgrunden. Klockan blev halv två innan vi kom oss i säng. (Så är det då någon får ett ryck att nåt skall fixas, allt sker på en gång.:)) Så idag blir det att passa på resten av virket som skulle levereras hem, och så skall vi till affären och handla inför midsommar! Vill inte trängas med alla andra imorgon. Hoppas du också har det gott.

 

 

 

Några veckor efter Mileas förlossning blossade en blåsa/större sår upp på min läpp. Tänkte först det var någonslags förkylningsblåsa, eller något som berodde på mina enormt torra läppar som jag hade i vintras. Aldrig haft så torra läppar som då och förutom kylan berodde det säkert delvis även på graviditets hormoner. Men småningom påminde blåsan mer om en inflammation fylld med var. Försökte låta det vara som det var och att det skulle få gå tillbaka av sig själv, men då den blev så pass stor och ful tänkte jag att jag nog slipper den förr om jag pillar på den och trycker ut varet. Skulle aldrig gjort! Först kom det kanske något som kunde påminna lite om var ur den, men sedan var det bara blod. Blod som aldrig slutade forssa. Blod som bara forsatte spruta varefter jag tryckte och tryckte fast man tyckte "blåsan" skulle blivit tom på sitt innehåll. En finne slutar ju bara du fått ut innehållet, men här tog det aldrig slut. Försökte lägga mig ner och trycka ihop såret med en något fuktad pappersduk och lite is. Går inte att plåstra en läpp precis... Men fast jag låg ner i en halvtimme och tryckte så var det likadant så fort jag tog bort det. Blev frusterad eftersom man har en bebis att ta hand om behöver båda sina händer. Ringde akuten, och det tyckte det lät konstigt att det inte slutat blöda och frågade om jag försökt med is, vilket jag gjort. De sade jag kunde komma in om det ännu inte slutade småningom, för någon gång måste de ju sluta! Jag tyckte också det ändå kändes lite onödigt att åka in, sitta där och vänta och inte veta hur länge det skulle ta. Så tillsammans med T lade vi istället på en lite lätt kallfuktad pappersbit och sedna tejpade han med någon sporttejp på det hela så det nästan täckte halva ansiktet, och man såg ut som en halv mumie. ;) Så på så sätt fick vi "ett plåster att hållas" och jag kunde ha händerna fria. När vi tog bort lappen ett par timmar senare hade blodet koagulerat ihop till en skorv och det hade äntligen efter 5-6h slutat blöda.

 

Som sagt blev det skorv av det hela, men dum som man är några dagar senare försöker man ju knapra bort den, vilket gjorde att det ännu en gång satte igång att blöda som bara den. Gjorde det lätt för mig då jag nu visste hur det fungerade och gjorde samma procedur med papperslapp och tejp, men kanske i lite mindre "mumie-utseende-förande" denna gång. Sedan rörde jag inte skorven förrän den var så gott som helt lös! Inget blod alls nu, och på läppen där fulsåret suttit syntes bara ett pyttelitet jack. Tyckte det var skönt att äntligen vara kvitt detta och beundrade hur det kunnat bli så stort från nåt så litet som inte ens syndes på läppen.

 

I knappa två veckor verkade det frid och fröjd,men plötsligt från ingenstanns såg jag att det började växa ut ett nytt likadant sår. Denna gången lät jag allt vara från början eftersom jag visste hur mycket och länge det skulle blöda. Tänkte det får ha sin gång själv. Sökte mig ändå till apoteket och köpte salva som egentligen är för munherpes och bepnthen för att se om något kunde hålla det tillbaka. Men icke, så jag la av efter åtta dagar och nästan två veckor senare  från det att det börjat komma tillbaka, sa det bara "poff" av sig själv när jag bytte en blöja på Milea . Bloden sprutade som ur en fontän till en början. Och fast jag lade förband på och hade det på ett par timmar, hade det 4,5h senare inte slutat fast jag tog bort lappen!

 

Ringde uppgivet akuten, berättade vad jag haft och att det var andra gången. Detta var en fredag och det betydde ju förståss att jag kunde komma och visa upp det, men inte säkert de kunde göra mer än kolla vad det var eftersom det helgen var emot. Jag hade heller ingen lust att spenderna en fredagkväll där att vänta, men vad had ejag för val om det inte skulle sluta. Sade jag kanske ändå skulle avvakta någon timme ännu, men hade det inte slutat då skulle jag komma in. Annars oberoende på hur helgen gå ta ny kontakt på måndag för en "riktig läkartid". Och på något sätt efter att jag lagt nytt "förband" slutade det inom två timmar. Blev skorv så jag lät vara, ringde hvc på måndagen, fick tid på fredagen och for och visade upp såret.

 

hade nu pratat med en kompis som är läkare om vad det kunde vara. Speciellt med tanke på hur mycket det blödde. Hon tippade på ett "läppbråck" eller granuloma pyogenicum, vilket gör att nya blodkärl bildas och därva är lättblödane i sin art och blöder som bara den!

 

Berättade det åt läkaren, men hon var ändå inte säker eftersom det till ytan var "skarpt", vilket det förståss blir då det hunnit torka till sig och blivit skorv istället för det ursprungliga. Hon var osäker om jag skulle remitteras vidare till hudläkare eller kirurg, och eftersom jag ville ha bort det då det störde mig gick vi till ett rum, lokalbedövade och hon skärde bort det som var på ytan, lade två stygn och skickade det på PAD för att sedan då hon var säker på vad det var kunna ta ett beslut.

 

Så i måndags efter två och en halv veckas väntan kom svaret; det är granuloma pyogenicum, en godartad tumör som säkert på något sätt kan relateras till graviditetetn och uppkommit då. I de flesta fall försvinner de av sig själva efter veckor-månader och man gör inget åt det! Skulle det ändå komma tillbaka igen då det redan gjort det en gång, skulle hon remittera till en kirurg. Och eftersom det är precis vad det börjat göra, det syns en liten röd blåsa igen under skorven från det hon tog bort, så är en remiss till kirurg lagd.

 

Så vi ska hoppas väntan inte är så lång och det ska räcka efter det. För trots andra saker jag gått igenom och har ärr av i ansiktet så är detta något som stör mig enormt, och godartat eller ej så känns det lite skrämmande och olustigt att gå omkring med.